I dagens landskap har skogs- och jordbruk, trafikleder, friluftsliv och mycket annat påverkat viltets levnadsbetingelser - stundom positivt men ofta negativt.

Det är angeläget att en artrik och livskraftig viltfauna får fortleva. Men då måste både samhället och den enskilda människan ta hänsyn till de olika viltarternas livskrav, när man på olika sätt utnyttjar naturens tillgångar.

Också den som vill utöva jakt måste ha viltbeståndets bästa för ögonen och ägna viltvården tid och omtanke.

Viltvården är en viktig del av naturvården och syftar till:

Att bevara och gynna en artrik fauna.
Alla viltarter som hör hemma i vårt land bör ges goda levnadsbetingelser. De har alla sin uppgift och sitt berättigande. En artrik fauna utgör en värdefull tillgång.

Att hålla viltbestånden på lämplig nivå med hänsyn till övriga intressen.
En del viltarter förorsakar, om de blir talrika, betydande skador för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsskötsel mm. De kan även gå hårt åt naturliga näringstillgångar, råka ut för svält och lättare angripas av sjukdomar.
Några kan sprida smitta, ge upphov till sanitära problem eller utgöra en fara i trafiken. En del kan genom sin "jakt" minska bestånden av de från människans synpunkt mer önskvärda arterna.
En begränsning av dessa arter ingår i viltvården.

Att främja tillgången på jaktbart vilt.
Jakten har ett stort rekreations- och fritidsvärde. Den har också för markägaren ett värde i form av köttavkastning eller arrende.

En god biotopvård är grunden för all framgångsrik viltvård.
Biotopvården ska tillgodose de olika viltarternas behov av föda, vatten, skydd och fortplantningsmöjligheter. Det kan göras genom att man tar hänsyn till viltet när man bedriver skogs- och jordbruk samt vid annat markutnyttjande.
Det kan också ske genom åtgärder som direkt förbättrar viltmiljöerna.

Det är främst markägaren som har möjlighet att påverka biotopförhållandena för viltet, men också den enskilde jägaren eller jaktlaget kan i samråd med markägaren göra mycket för förbättring av biotoperna.